Humle

Humle är ölets krydda. Innan humle började införas på 1000-talet användes massor av andra växter för att ge ölet dess beska. Här i norden användes till exempel malört, älggräs, pors och granskott.

Anledningen till att humle kom att bli den helt dominerande kryddan var egentligen inte på grund av dess smak utan mer på grund av dess antibakteriella egenskaper. Öl med humle höll helt enkelt bättre. En inte minst så viktig egenskap vid tider innan pastörisering och kylskåp.

En gång i tiden var Sverige självförsörjande på humle. På de flesta större gårdar hade man ett par humleplantor för sin egen ölproduktion. Det går därför att hitta vild humle lite varstans i vårt land. Idag importeras dock all humle som används kommersiellt.

Humle ger ölet dess beska men bidrar även med humlesmak. Beroende på vid vilken tidpunkt man lägger i humlen när vörten kokar bidrar den med olika egenskaper. Det beror på att de aromatiska smakerna och dofterna är lättflyktiga och snabbt kokas bort medans den mer regelrätta beskan behöver längre tid på sig för att lösas ut i vörten.

International Bitterness Units

Många mikrobryggerier anger på flaskan ett IBU tal (eller endast benämnt BU). Detta är ett bitterhetstal som anger hur mycket humle som tillsatts för att ge ölet beska.

När man talar om ett öls bitterhetstal är det dock viktigt att komma ihåg att detta är ett teoretiskt tal. Det berättar egentligen ingenting om hur beskt ölet upplevs när det dricks. Detta beror på att malten maskerar beskan. Ett öl helt utan humle skulle smaka oerhört sött. Därför krävs det humle för att få balans. Beroende på vilken malt och hur mycket som används maskerar detta ölets beska i olika grad.

En öl med 40 i IBU-tal kan upplevas som väldigt besk om det är en svag öl med en mycket lätt maltbas. Är det däremot en öl med tio procents alkohol där en stor mängd malt har använts upplevs samma öl som väldigt sött, trots att det alltså har samma IBU-tal.